missjohnson

Den här filmen, eller dokumentären kanske man ska säga, vill jag verkligen se. Havet är något som fascinerar mig och jag tycker att det är kanon att dem har gjort en dokumentär som ska visas på bio. Att den är i 3D gör ju inte saken sämre heller. Jag tror att den kommer att vara hur cool som helst och jag längtar tills jag får tid för att gå och se den.

Idag är det match! Tagga, tagga, tagga! Jag hoppas vi vinner, nej, vi SKA vinna. Vi måste. Snart bär det av mot hallen och därefter mot Husbyhallen.

Eftersom att jag har berättat det här för alla jag känner tänkte jag att jag lika gärna kan slänga ur mig det här också. I onsdags när jag och Lisa satt och stretchade efter ett hårt gympass hade vi en liten konversation om Idol som bl. a. innehöll prat om min favoritdeltagare, Olle Hedberg. Vem kommer inte fram helt out of the blue om inte självaste Olle i sin fulla glans. Både jag och Lisa tappade hakan och jag kom på att jag tidigare hade sett honom innan jag sett honom på Idol. Till och med då verkade han intressant. Vilken stjärna han är!

Varför är det alltid det värsta som stannar hos oss längst? Det krävs inte mycket för att få oss att börja tvivla på oss själva. Har du tänkt på att om du skulle få fem komplimanger en dag och en liten pik skulle den där lilla piken vara den du tänkte på innan du somnade? Komplimanger kan lyfta oss, men föroämpningar drar ner oss till botten. Är vi verkligen så desperata efter perfektion att vi inte kan låta komplimanger täcka över de små fel vi har. Alla är olika, så självklart kommer det alltid att finnas människor som tycker att du gör fel eftersom att du inte gör som dem skulle göra. Egentligen är alla vara perfekta. Alla som är sig själva och lever efter sina egna ideal och regler är i sina egna ögon perfekta. Så som man själv vill vara är det man själv anser vara perfekt. Alla är helt enkelt perfekta precis som dem är.
   Nu måste man ju bortse från det ytliga eftersom att många människor är missnöjda med sitt utseende vilket i vissa fall kan vara svårt att ändra på. Fast, varför ska man vara missnöjd med sitt utseende? Är det inte specielt att vara den enda i hela universum som ser ut exakt som du? Tänk att det inte finns någon som någonsin har, gör eller kommer att ha det utseende du har. Någonsin.
   Varför jag sitter och skriver det här beror på att jag själv har känt detta många gånger. Att jag inte duger och att jag är så långt i från perfekt man kan komma. Ofta tänker jag på de händelser som gör mig ledsen. När jag blir sårad vet jag inte om jag någonsin blir helt återställd efter det. Jag tror att sorgen är den starkaste känslan vi kan uppleva. Den kan få oss att vilja ge upp. Att få hjärtat att värka. Att få dig svårt att andas. Sorgen är det värsta, men också bland det vackraste. Jag tror att sorgen får oss att känna oss levande. Sorgen får oss att känna. Det gör oss starka, för när vi tagit oss ur den värsta delen av sorgen, så kommer vi tillbaka starkare än någonsin.

Herregud, vad jag har blivit skoltrött den senaste tiden! Och, till råga på allt så har jag precis anmält mig till högskoleprovet. Jag ska alltså sitta och skriva prov en hel dag på en lördag! Nej, nu vill jag ta studenten. Då kommer jag att vara lycklig.

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade och äntligen har jag varit med om lite annat intressant, som ej innehåller sjukdomar, som jag kan skriva om. 
   Jo, det är nämligen så att jag nu har dragit igång mitt arbetsliv på riktigt. Eller, mitt arbetsliv som deltidsanställd. Tre kvällar i rad har jag fått slita i ett flottigt hamburgarkök ute i Gumsbacken, Nyköping. Slit? Jaa.. Kul? JA! Good times, fun times! En tabbe har jag gjort dock. I ett smått tafatt försök till att vara snabb gick en Big Tasty förlorad... Den fick sopas upp och vila i frid bland soporna. 
   Med det nya jobbet kommer också anledningen till min rubrik, pengar. Jag kan knappt bärga mig till min första lön kommer. Finally, I'm gonna have some cashflow!
   Så, ni ser att mitt liv börjar inta de former som jag vill att de ska ha och lämna de okantiga, flummiga skapelser som det för några veckor sedan hade (okej, det där lät konstigt...).
  

Kallas också Kåvepenin vilket är det som jag stoppar i mig tre gånger om dagen nu för tiden. Jag hatar att vara sjuk! Det suger... Nu orkar jag inte skriva mer. Min sjukdom segar ner mina hjärnceller.